Rasande Rose

Rosie Daniels har fått nog av 14 års misshandel av sin sadistiske man, Norman. En dag, när den sista bloddroppen fått bägaren att rinna över, flyr hon hemifrån med sin mans bankomatkort.

Rosie flyr, utan av veta vart. Hon vet bara att det måste bli långt bort. Hennes man Norman är en tränad polis och vet hur han ska spåra henne. Hon använder hans bankomatkort och tar en buss långt, långt bort.

Hon får snabbt hjälp av en kvinnohem i den staden hon hamnar i och börjar sakta bygga upp sitt liv igen. Samtidigt börjar Norman planera sin jakt på sin Rose, som bara hade mage att stjäla något som var hans; att hon begav sig av var inte så viktigt, men att ta pengar han hade slavat ihop, det var oförlåtligt.

Rosie hittar en tavla i en pantbelåningsaffär när hon försöker få pengar för sin vigselring som inte alls visar sig vara så dyr som Norman påstod. Tavlan är inte det vackraste Rosie sett, men har en otrolig dragningskraft. Hon byter den mot ringen. Det visar sig senare att tavlan är något mer än bara en tavla, den är en dörr mot en annan värld…

När väl Norman hittar Rosie, har hennes nya liv, sin nya pojkvän och världen bakom tavlan en mycket stort inflytande på hur historien slutar…

Rasande Rose är en stark bok, som beskriver hustrumisshandel på ett väldigt målande sätt, det blir faktiskt ganska obehagligt ibland. Boken fångar också kvinnors känslor och språk på ett bra sätt, deras styrka och svagheter. Tyvärr börjar den som en realistisk novell men »flippar« ut mot slutet. Det hela stämmer på slutet ändå, på något konstigt sätt, men jag skulle nog önska att King valde en annan väg, det blir lite väl larvigt och mosigt på slutet.