Braid är typexemplet på ett egenutvecklat indiespel som slår ner som en bomb i dom stora utvecklarnas korridorer. Tänk att någon 2007 kunde ta plattformsspelandet till en ny dimension och samtidigt knäppa samtliga game studios på näsan.
Braid liknar Mario, Giana Sisters och alla andra plattformsspel fast ändå inte. Braid är egentligen inget actionspel, utan ett flerdimensionellt, intellektuellt pusselspel med actioninslag. Braid är ett fenomen, ensam i sitt slag.
På ytan är det sockersött; en prinsessa du ska rädda och monster att slå ihjäl på vägen. Men resan till slottet där prinsessan aldrig ändå finns är till bredden fylld med poesi och så vacker musik att det gör ont i hjärtat. Grafiken är inte pedantritad och exakt, utan ser mer ut som en flummig akravell.
Du styr alltså en pojke som ska rädda sin prinsessa. I huset som är din ”hubb” finns tavlor och dörrar i varje rum, och går du genom en dörr transporteras du till sällsamt vackra, men ack så skruvade platser. Du samlar pusselbitar och du dör aldrig. Du spolar tillbaka tiden och gör om det. Gör rätt. Vissa banor är annorlunda; när du går fram går tiden fram. När du backar så backar tiden. Det kräver lite tankeverksamhet. På en del banor lever skuggan av ditt förflutna kvar när du backar bandet. Du måste hoppa på din egen historia för att klara pusslet. På ett ställe kommer du inte över en avsats. Flytta pusslet så löser det sig.
Braid är inte så stort och inte så dyrt, men det är svårt. Ibland mycket svårt, men aldrig ologiskt.
Jag hade många timmar av frustration med Braid men släppte det aldrig. Tittade bara en gång efter hjälp på nätet. Försökte lösa allt själv. När man väl löser ett problem i Braid känner man sig mycket belönad och nöjd. Har du inget tålamod är Braid inget för dig, vill du ge dig ut på en av historiens märkligaste och bästa plattformsspel så vet jag inte vad du väntar på?
