Igår, klockan 15.30 inleddes begravningsakten för min mormor som dog den 1 juli i år. Den hölls i Liljans Kapell på Råcksta begravningsplats.
Blommorna som vi beställt var helt underbart vackra och själva kapellet var intimt och mysigt. Sådär efteråt kändes det som det gick lite fort; man hann aldrig riktigt känna efter. Hade helst velat ha en litet längre session, men mormor hade gillat enkelheten. Så det var nog bra som det var.

Samtidigt som vi begravde mormor hade Rinkebyborna sin begravning för dom sju omkomna i branden häromveckan. Det kom runt 2000 personer för att sörja dom barn och vuxna som dött i branden. Det var en stark upplevelse.

Lite tragikomiskt att mormor inte gillade stora folkmassor. Hon skulle bara vetat.

Vila i frid.

Vår kära Mazda Demio har ju krånglat på sistone. Vi misstänkte luftmassamätaren som vi bytte ut, men utan framgång. Tillbaka till ruta ett om man så säger.

I går gav vi oss iväg för att lämna tillbaka den till skroten utanför Huddinge och sen fick vi lite hipp som happ barnvakt av Nathalie, helt otroligt bra! Vi åkte därför ut och kollade på två bilar vi spanat in. Först ut var Kia Rio från 2005 som inte alls var rolig. Det uppstod ett skrapande ljud när vi svängde och växellådan lät inte så bra. När man gasade så lät det högt och dovt. Att den kändes plastig var också ett minus. Så där blev det inget.

Till Täby för att kolla in en vit Skoda Fabia 1,4 istället. Väl där och i bilen så kändes den helt rätt från början! Monia kände likadant så vi slog till!

Bilen:

• Skoda Fabia 1,4
• 2004 årsmodell
• Automatväxel
• AC
• C-lås
• Elhissar
• Bensinvärmare
• Vinterdäck
• Nytt batteri

Det krånglade lite när vi skulle iväg, men det var ett dåligt batteri som var orsaken, så vi fick ett helt nytt!

Mazdan ska vi få fixad och sen säljer vi den och lägger det vi får på nya lånet. Eller där det behövs.

Skodan känns helt underbar med otrolig komfort och att köra med automat är helt okej.

Imorse fick jag det dystra beskedet att min mormor avled stilla i sin lägenhet, 20 dagar från sin 80:e födelsedag. Hon hade inte några sjukdomar, det enda som plågade henne på slutet var nageltrång som hon fick vård för.

Mormor var lite speciell. Lite barsk och hon hade sina bestämda ideér, men hon var ändå mormor. Var där för mig när jag var liten och dom senaste fem åren hade vi en god kontakt. På slutet blev hon mer tystlåten och inåtvänd, trodde nästan hon var på väg att bli senil. Hade sett fram emot hennes 80 årsdag. Funderade på vad man skulle köpa. Vad ville hon ha? Svårt det där, men nu behövs det inte. Hon dog imorse. Min mormor.

Hon ska obduceras så dom vet vad hon dog av. Sen ska hon kremeras och vila i en minneslund. Så ville hon ha det. Så får det bli.

Lite overkligt just nu, men ska hjälpa till att ta hand om det som kommer efter. Då blir det mer verkligt.