Igår såg Amanda trött ut när hon och mamma kom och hämtade mig på kontoret. Hon hade väl kört hårt antar jag… ? Lite gnällig, men inget extremt. Hemma så var hon också ganska lugn, kollade mest på tv, när hon inte hängde på mig när jag försökte jobba lite. Både Monia och jag var också trötta beroende på Monias envisa hosta som höll oss vakna i perioder natten innan.

När jag några minuter över åtta pustade ut efter ännu ett ryck nere i tvättstugan undrade jag lite var Amanda var. Trodde hon satt och kollade på Muminfilmen hon fick när hon fyllde år. Nej, inte där. Gick in i hennes rum och kollade. Där! I sängen, sovandes. Hmm. Lampan lös för fullt och hon hade inte ens sagt något, bara gått och lagt sig. Jag tänkte mest på när hon kissat sist. Oj, det var ett tag sen! En olycka att vänta sig i natt då, för vi kunde inte väcka henne. Det ville hon inte veta av.

Av en händelse vid elvatiden när vi skulle knoppa så verkade det som om Amanda kände av att hon var kissnödig, för hon blev lite kontaktbar, fast hon halvsov. Jag fick upp henne på toaletten och vilket skval sen! Hade vi låtit henne vara hade det garanterat kört ihop sig. Hon somnade om så fint, trots att jag bytte både trosor och byxor på henne i farten, så att säga.

Klockan sju i morse skuttade hon upp, utan att ha kissat i sängen.

Då sov Amanda genom sin 14:e natt utan blöja. Andra natten hände en olycka vid femtiden, men sen har det varit kissfritt på natten! På dagtid har det hänt att hon inte hunnit med både ettan och tvåan, men blöjfri har hon varit för det!

I helgen var det fullt ös på lördagen, men extremt lugnt på söndagen. Man behöver ta det lugnt ibland. Vi var ute en kvart i söndags, Amanda och jag, men annars var vi inne och slappade. Monia åkte och träffade Helén, så vi hade det lugnt…

Idag var vi på besök hos doktorn i Tullinge. Hon sa att dom hade beslutat att Monia ska förlösas genom kejsarsnitt. Tack vare att Monia mer eller mindre slets sönder efter Amandas förlossning ville dom inte riskera något igen. Inget datum är satt än, men det kan komma att bli den 1 mars, då den planerade förlossningen skulle vara runt den 10 mars. Man kör kejsarsnitt ca 10 dagar innan.

Igår hade vi ju ett litet kalas för Amanda och hennes vänner. Vi körde igång ungefär vid tvåtiden och dom som kommit tidigare fick mingla lite helt enkelt! Amanda och Alex lekte för fulla muggar ute på gården som vanligt så varken Rebecca eller Linnea hann med. Dom lugnade ner sig senare, så det var ingen fara. Fick dock byta strumpbyxor på Amanda då hon åkt rutschkana och blött ner sig totalt.

Det kom mycket folk och vi gjorde vårt bästa att få plats i den lilla lokalen. Tur att det inte var värre väder än det ändå var; man kunde ju faktiskt vara ute lite. I korta omgångar. Vid tretiden högg vi in på den fina Barbapappatårtan dom nere på Spaaks gjort iordning. Mycket fin och extremt god! Amanda blåste ut ljusen efter ett par försök och åt väl inte så värst mycket tårta; hon ville leka och öppna paket!

Paketöppningen gick i ett nafs. Amanda älskar att öppna (läs slita) paket och jag öppnade mina kuvert i långsammare takt än vad hon gjorde! Mycket fint fick hon också! Ritsaker, fina kläder, leksaker, böcker och pengar! Helt perfekt och vad glad hon blev! Tack alla!

Idag som var dagen efter, var Amanda väldigt trött. Hon somnade i soffan vid sextiden och vi kände oss tvungna att väcka henne kvart i sju så hon kunde lägga sig sen… Ah, somnar hon redan vid sex så kommer hon upp vid femtiden i morse och det vill ingen…
Hon somnade ändå vid niotiden så vi får väl se hur trött hon är imorgon…

Nä, inget kiss i natt heller.

Dagen började med ännu en torr Amanda. Frukost och sen lite städande; ja, det måste göras med jämna mellanrum. Tråkigt väder, så det var inte så kul att vara ute. Amanda börjar leka på sitt rum lite mer nu, så hon var inne och tog hand om dockorna.
På morgonen lyckades hon till och med göra nummer 2 på toaletten! Jag var med henne ett tag, men sen sa hon ”gå häriklån”. Jag höll mig i närheten och tittade in ibland och såg då en stånkande Amanda och när hon såg mig ville hon att jag skulle gå. När hon var färdig ropade hon helt enkelt ”färdig!”. Det finns hopp!

Monia och Helena skulle gå och hämta tårtan och sen handla lite. Även käka lunch. Jag var sugen på lax. Amanda fick käka pasta med köttfärssås. Micke och ungarna kom vid tolvtiden, sen gjorde jag mat åt Micke och mig; grillad lax, med kokt potatis och hollandiersås plus sallad. Helt perfekt. Till och med ungarna kom och ville smaka. Om och om igen. Vi fick säga till annars skulle vi bli utan! Men kul att dom käkade (trots att dom redan ätit…).

Ungarna lekte och vi kollade lite film medan flickorna var ute och jobbade med kalaset på söndag. Vid sjutiden gick vi med ungarna och hämtade Rasmus från ett kalas och strax därefter var det hemgång.

Amanda var trött, fick en välling vid åtta och somnade bums.