Idag var vi på Huddinge sjukhus för att kolla nya bebben och att den mådde bra. Eftersom Monia är(var) 37 vid detta tillfälle bedömdes hon som högriskpatient. Då gör man en sk. CUB (Combined Ultrasound and Biochemistry), (läs mer här) för att snabbt se om det finns någon missväxt eller dylikt. Denna metod är som fostervattensprov, men helt ofarlig för fostret och 90% tillförlitlig. Fostervattensprovet är till 100%, men då med en ökad risk.

Hur som helst. Besöket gick bra och vi fick se dom första bilderna på Det. Vilken sprattelgumma/gubbe! Jösses vilken aktivitet! Blir som Amanda gånger tre? Hua.

När Monia kom in var hon högrisk, när hon gick ut var hon lågrisk. Det bådar gott. Dom tar fram ett värde som ska överstiga 200 och Monias låg på över 1000 så det är säkert lugnt…

Amanda sov inte på dagis idag. Det var för mycket som hände så hon hade väl inte tid antar jag. Det händer ibland. Torr var hon också – hela dagen! Kan man bli mer stolt?
Hemma så var hon rätt lugn; lekte i sitt rum och tittade på tecknat. Vid sju blev det ett bad och strax därefter gröt för damen och mig. Det som hände nu har aldrig hänt förut (jo, när hon haft 40 graders feber); hon gick in till sitt rum, släckte lampan (och tände den igen) och gick och la sig i sin säng. Vi släckte lampan och lät henne vara, hon skulle säkert komma upp igen. Icke! Hon somnade helt själv. Vi har alltid suttit med henne tills hon somnat för hon har velat ha det så, men det verkar ändra sig nu.
För någon vecka sen hände nåt liknande. Jag satt med henne som vanligt och hon sa ”gå härifrån!”, eller egentligen ”gå häliklån!”. Jag lydde och Amanda somnade. Stora tjejen…

Vi har också upptäckt att hon redan som 2,5 åring fått ett långtidsminne. Hon kommer ihåg vissa händelser månader efter dom hänt. T ex så pekar hon jämt på brandstationen när vi åker förbi där och säger ”vi var där pappa!”. Jo, vi var där vid ett tillfälle när dom hade öppet hus. Hon kommer ihåg vad vi åt (korv) och att vi träffade hennes dagiskomis Alva.
När Monia gick med henne till centrum häromdagen passerade dom en dörr och Amanda säger ”Tandläkaren är där!”. Hon var hos honom en kort stund för ett par månader sen. Märkligt, jag som knappt kommer ihåg vad jag gjorde igår.