Idag var vi på Huddinge sjukhus för att kolla nya bebben och att den mådde bra. Eftersom Monia är(var) 37 vid detta tillfälle bedömdes hon som högriskpatient. Då gör man en sk. CUB (Combined Ultrasound and Biochemistry), (läs mer här) för att snabbt se om det finns någon missväxt eller dylikt. Denna metod är som fostervattensprov, men helt ofarlig för fostret och 90% tillförlitlig. Fostervattensprovet är till 100%, men då med en ökad risk.

Hur som helst. Besöket gick bra och vi fick se dom första bilderna på Det. Vilken sprattelgumma/gubbe! Jösses vilken aktivitet! Blir som Amanda gånger tre? Hua.

När Monia kom in var hon högrisk, när hon gick ut var hon lågrisk. Det bådar gott. Dom tar fram ett värde som ska överstiga 200 och Monias låg på över 1000 så det är säkert lugnt…

Amanda sov inte på dagis idag. Det var för mycket som hände så hon hade väl inte tid antar jag. Det händer ibland. Torr var hon också – hela dagen! Kan man bli mer stolt?
Hemma så var hon rätt lugn; lekte i sitt rum och tittade på tecknat. Vid sju blev det ett bad och strax därefter gröt för damen och mig. Det som hände nu har aldrig hänt förut (jo, när hon haft 40 graders feber); hon gick in till sitt rum, släckte lampan (och tände den igen) och gick och la sig i sin säng. Vi släckte lampan och lät henne vara, hon skulle säkert komma upp igen. Icke! Hon somnade helt själv. Vi har alltid suttit med henne tills hon somnat för hon har velat ha det så, men det verkar ändra sig nu.
För någon vecka sen hände nåt liknande. Jag satt med henne som vanligt och hon sa ”gå härifrån!”, eller egentligen ”gå häliklån!”. Jag lydde och Amanda somnade. Stora tjejen…

Vi har också upptäckt att hon redan som 2,5 åring fått ett långtidsminne. Hon kommer ihåg vissa händelser månader efter dom hänt. T ex så pekar hon jämt på brandstationen när vi åker förbi där och säger ”vi var där pappa!”. Jo, vi var där vid ett tillfälle när dom hade öppet hus. Hon kommer ihåg vad vi åt (korv) och att vi träffade hennes dagiskomis Alva.
När Monia gick med henne till centrum häromdagen passerade dom en dörr och Amanda säger ”Tandläkaren är där!”. Hon var hos honom en kort stund för ett par månader sen. Märkligt, jag som knappt kommer ihåg vad jag gjorde igår.

I torsdags ringde min morfar och sa att det nyligen blivit bestämt att den årliga surströmmingsfesten skulle bli av. Surströmming? Inte för att jag, Monia eller Amanda gillar den ruttna fisken (ok, jästa då), men det är alltid kul att åka iväg. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att åka upp. Amanda skulle ändå vara borta från dagis på fredagen, då det var stängt för planering. Vi åkte iväg efter lunch på fredagen och körde upp på dryga fyra timmar, inklusive några pauser och lättare förtäring.
Vi kom upp lagom till middagen och Amanda var mer vild än tam! Lekte som en besatt med både det ena och det andra. Hon somnade till slut i soffan rätt sent, den blev väl halv tio ändå. Klockan alltså.

Natten kunde blivit bättre. Det var varmt och jag kunde inte sova. Amanda vaknade vid halv tre och ville ha välling. Hade vi med oss välling då? Nej! Jag glömde den inte, men jag valde att inte ta med den. Hon ska sluta med välling hade jag som plan. Önskar att jag hade tagit med den då… Lite varm mjölk gjorde susen och hon somnade ganska fort ändå. I vår säng. Det var väl mest för en stund innan hon vaknade hade hon ramlat ur sin egen säng, som saknade skydd! PaDonk! Inte skrek hon inte, hon sov vidare… Knasig.

Dagen efter var det mest lek och spring. Hon klarade inte riktigt av att vara utan blöja, men det gick rätt bra när vi påminde henne och tog henne till toaletten med jämna mellanrum. Vid lunch åkte vi till lokalen där surströmmingsskivan skulle hållas; i en kvarterslokal i Hofors. Vi har varit där förut och stanken var inte så hemsk den här gången. Man har väl vant sig.

På kvällen var vi ganska trötta på en superenergisk Amanda som hoppade omkring som en vettvilling och hon somnade inte förrän vid tiotiden! Vi gick och la oss ganska raskt efter, men även denna natt var det svårt att sova. Suck. Den här gången vaknade inte Amanda trots förberedd välling som Monia inhandlat i Storvik.

Eftersom vi ville ha lite egen tid på söndagseftermiddagen åkte vi hem strax efter frukost, vid kl tio. Hemfärden gick snabbare än uppfärden och det var skönt att komma hem!

Idag var Amanda nästan blöjfri hela dagen på dagis också! Bara före lunch och vid vilan hade hon blöja på sig, men resten var hon utan; och hon kissade inte på sig en enda gång! Hon till och med gjorde nummer två i toaletten!

Hemma fick hon också vara utan och det gick bra det med. En olycka inträffade, men då glömde hon bara att ta av sig byxorna när hon satte sig på toaletten. Hon var riktigt trött idag. Det är jag med måste jag erkänna…

Vi försöker också minimera vällingen, men det blir lite si och så med det. Helst ska hon äta gröt på kvällen så vällingen inte behövs, men det fungerade bara häromdagen. Ikväll så blev det välling + varm mjölk. Bättre med varm mjölk än att proppa i henne en extra välling bara för att hon ska somna.

Idag blev det en långpromenad med Helén och Alex. Amanda var också med förstås. Vi tog bussen vid elvatiden och åkte till Alby. Där stannade vi en kort stund så ungarna fick äta lite. Amanda var inte speciellt hungrig så hon åt inte värst mycket. Efter den korta pausen började promenaden! Det finns en väg i skogen som börjar lite bortanför Ica Maxi, som tar en ända till Hågelby. På den vägen gick vi. Det var en fin och lugn väg, utan bilar och annat störande. Ungarna körde på i 180 och skötte sig ändå väldigt bra. Dom sprang, drack vatten och sprang lite mer. Det var först efter ett par kilometer som dom började vekna.
Amanda hade haft en tuff dag bakom sig, utan sömn och sen läggning. Hon var först med att sitta i vagnen. Tyvärr hade inte Helén med sig en vagn till Alex, så dom fick dela på den, eller bäras korta sträckor. Alex pinnade på bra och var jätteduktig, satt knappt i vagnen heller.