Monthly Archives: maj 2007
Lida, Skansen och en mamma som varit duktig
Förra veckan var Amanda och jag på en heldagsutflykt på Lida med dagis. Det blev en lång dag, började redan vid åtta på morgonen och slutade runt tre på eftermiddagen. Vi hade fint väder hela dagen och barnen fick gå Skogsmullestigen och lära sig om skogen, dess djur och växter. Amanda knatade på så glatt i uppförsbacke och allt. Energi som en jag vet inte vad! Efter c:a två minuter i bilen på vägen hem somnade hon pladask.
I lördags var vi på Skansen! Pingstafton och allt. Galet mycket folk och vi blev påminda om hur jobbigt det är att ha en 2,5 åring på Skansen. Hon tyckte det var kul iallafall, men man måste ha total kontroll på henne, annars springer hon iväg någonstans. Det var vid flera tillfällen vi blev ganska arga på henne då hon bara lubbade iväg och inte lyssnade. Men är man på väg in i trotsåldern så är man. Vi kom hem rätt sent, runt sju på kvällen och Amanda somnade rätt fort. Jag var riktigt trött och låg som en blöt trasa i soffan redan vid elvatiden. Kul men jobbig dag.
Igår var mamma duktig. Amandas mamma alltså. 
Hon skrev teoriprovet för första gången och klarade sig! Helt otroligt. 56 poäng av 65. 52 var gränsen för godkänt. Båda är lika chockade. Snart kan Monia köra runt Amanda helt själv!
Monia klarade teoriprovet!
Idag skrev Monia teoriprovet och klarade det! Trots att hon knappt hunnit plugga till det så fick hon 56 poäng av 65 möjliga. 52 var gränsen för godkänt. För ungefär en månad sen kom vi överens om att hon måste börja plugga till provet, lite mer seriöst än att sitta vid datorn lite då och då. Sagt och gjort, vi bestämde vissa kvällar då hon inte hämtade Amanda utan gick och pluggade istället. Det gav resultat! Hon klarade snabbt av samtliga prov på skolan och idag så tog hon provet galant. Första försöket också!
Nu är det Gillingebanan och själva uppkörningen kvar! Ja, Gillingebanan är ju inget prov, men det måste ändock göras. Som jag ser det är hon klar för uppkörning, om man bortser från ett par små detaljer, men dom ska vi slipa bort innan uppkörningen.
GRATTIS MONIA!
Världens sämsta bloggare
En månad sedan senaste bloggen. Jösses.
Jag har ju å andra sidan jobbat mycket, haft mycket skoljobb och så vidare. Skriver ju på www.amandamaria.se och www.linemapper.se som är min nya Level Designsida. Ska ta bort Level Designbloggen här vid tillfälle.
Såg filmen The Number 23 i förrgår. Jim Carrey gjorde ett strålande bra jobb och hela filmen kändes ovanligt bra och… ovanlig. Mycket psykologi och lite småseg emellanåt, men klart sevärd. Skulle inte förvåna mig om denna blir oskarsnominerad. Kommer inte på om jag har någon 23:a. Får det till 21 eller 24. Attsingen. Skulle vara att klockan är 23 nu då.
Ny kamera! Den gamla dog så jag köpte en ny. En Fuji Finepix S5600 blev det. Blandning av kompakt och system. Har inte fotat så mycket, men för det låga priset så presterar den alldeles utmärkt.
Skola imorgon, ledigt på torsdag och föreläsning på fredag. Däremellan blir det jobb på kvällar och nätter. Just den här veckan är galen med massor av akutjobb och annat jox. Så slänger dom in Kristi flygare! Galningar.
Äntligen ny kamera!
[photopress:amandatittarupp.jpg,thumb,magazineimage_left]Den förra kameran gick ju sönder. Den hann ta ungefär 10,400 st bilder på tre år, vilket får räknas som en god tjänstgöring. Den fungerade senast i januari-februari, men efter att Amanda tappat den i golvet en gång för mycket så la den av. Eller, bilderna blir helt felaktiga.
Nu har jag en Fuji FinePix S5600 (Bridekamera; en hybrid mellan kompakt och system). Känns mer som en kamera nu. Med 2GB minnet kan jag få plats med över 1600 bilder vilket lär räcka ett tag.
Lilla Terroristen och mycket resa
Den senaste veckan har Amanda ändrat beteende och blivit mycket aktivare i kombination med att vakna tidigare. Rimmar illa när man som far sitter uppe sent för att hinna med jobb och skolarbete. Häromdagen gick jag i säng kl 03.00 och Amanda kom inskuttande redan 06.10. Monia var inte heller den piggaste, men tog henne på morgonen fram till åtta, då jag pallrade mig ut och avlöste. Den dagen gick segt, men Amanda körde på som aldrig förr. Som hon kände på sig att vi var trötta. Jag tog ut henne vid tretiden i hopp om att hon skulle trötta ut sig. Inte då. Jag avslutade dagen hos några vänner som bor i närheten. Hon somnade pladask tio i sju.
Själv var jag så trött att jag gick och la mig redan halv nio! Har inte gått och lagt mig så tidigt på flera år känns det som.
Dagen efter var hon uppe vid 06.40, men då skulle vi ändå upp för vi hade en lång resa framför oss.
Resan till Åshammar och tillbaka
Morfar fyllde åttio år. Först hade vi inte tänkt komma, men han blev så besviken så vi tänkte vi skulle åka upp ändå. Upp tidigt, packa snabbt och så var vi iväg vid åtta. Monia körde och Amanda hejade på. Hela resan gick väldigt bra. Alla skötte sig. Uppe i Åshammar (ett par mil utanför Gävle) körde Amanda hårt och busade och lekte järnet. Sov? Bara på vägen upp. Vi beslutade oss för att åka hem; jag hade jobb att göra, Monia skola att gå till och Amanda ett dagis att springa av energi på. Därför åkte vi hem vid sjutiden. Slutet av resan var väl lite gnällig, då Amanda sov halvt om halvt. Det var väl inte så bekvämt att sova i stolen, fastspänd och allt. Vi kom hem halv elva och Amanda somnade direkt. Trots denna utmattande resa och sena timme var hon uppe vid halv sju ändå! Helt otroligt.
Kan jag också få lite av din energi?
