Amanda blev ju frisk rätt fort och gick på dagis redan i torsdags förra veckan. Vet inte vad hon fick; det var bara feber och inget annat.

Nu är hon tillbaka, både med energi och aptit! I helgen var vi nere i trosa för att serva bilen och träffa Jerry och Sara. Det blev lite sent så vi sov över. Amanda somnade ganska sent och vaknade mitt i natten när vi satt och skrålade SingStar för full hals. Hon var med ett tag, men somnade igen mitt upp i allt oväsen.

Det senaste med Amanda är att hon säger ”Det är min tur” till det mesta. Ett annat ord för ”kan själv!”? När hon säger så vet man att hon vill göra vad som nu görs. Min tur! Ja, ja. Men när blir det pappas tur då? Hon är bara för söt.

Igår somnade hon innan åtta och vaknade runt kvart över sju. Såna kvällar är optimala; mycket fritid för en själv! Hon var väl trött efter helgens bravader.