Det var i mitten av december 2006 som Amanda var sjuk senast. I måndags fick hon helt plötsligt hög feber och började hosta ganska rejält. Rosslig och tung andning hade hon också. Jag har det enklare att vara hemma, så jag var hemma tisdagen med henne. På onsdagen hade inte hostan blivit bättre (trots Cocillana) och andningen var lika illa. Därför åkte jag och Amanda till vårdcentralen på morgonen. Turligt nog hade jag redan hämtat kölapp vid åttatiden. Det kan man göra och återkomma vid kvart i tio då dom börja beta av patienterna. Det visade sig att det var fullsmockat med folk och om jag inte tagit kölapp vet jag inte när jag kommit därifrån.

Trots att min kölapp visade siffran tre så tog det ändå tjugo minuter innan jag fick träffa doktorn. Han lyssnade på Amandas lungor och kollade i svalget. Det blev sedvanlig provtagning (sänka och svalgprov). Det visade inte speciellt mycket, men en höjning i infektionsvärdet hade hon. Det doktorn skrev ut blev Pulmicort och Airimir. Båda är egentligen astmamedicin och ska inhaleras. Det är inte helt lätt att ge den till Amanda ska jag säga. Vi vet knappt att hon fått i sig något.

Något måste hon få i sig, då hon enligt bieffekterna kan bli överaktiv vilket hon blivit! Det är ett himla röjande och joxande. Vi kör vidare med Cocillana som dämpar hostan. I tisdags kväll spydde hon rätt rejält och samma sak ikväll. Det är väldigt mycket slem som kommer upp, vilket bara är bra. Idag har det blivit mycket tv tittande för henne, då jag var tvungen att göra vissa saker på datorn, men hon har aktiverats på andra sätt också.

Jag är hemma med henne imorgon också och vi får hoppas att hon repar sig tills på måndag, då vi gärna vill att hon återvänder till dagis. Men vi får väl se.